- SVL Skåne 1:1
- De instrument som mest kommo till använding voro fiolen och klarinetten, och i synnerhet i norra och
nordöstra Skåne behärskade de flesta spelmännen båda dessa instrument. Det var särskilt vid
bröllopen som klarinetten brukades, och under färden till och från kyrkan kom den väl till sin rätt.
Även violoncellen har på sina håll kommit till användning, dock endast som ackompanjerande
instrument. Till och med nyckelharpa har under 1700-talet spelats i nordöstra Skåne
Detta är inget belägg för att tvärflöjt har spelats, men det är intressant därför att
flöjt ej nämns, trots att det finns flera flöjtspelmän nämnda i Skånedelarna av SVL.
Till och med cello och nyckelharpa nämns, trots att inga nyckelharpsspelmän
nämns i Skånedelarna och cello endast förekommer ett fåtal gånger.
- SVL Skåne 1:145
- de blinda bröderna Hans (1829-1907) och Anders Jönsson (1831-1899) i Gärds Lyngby, Everöds
socken - mest kända som Blinde Hans och Blinde Anders - vilka båda voro duktiga flöjtister och den
senare även fiolist
Här är ett exempel på dels en spelman som spelar enbart flöjt och en som spelar
både flöjt och fiol.
- SVL Skåne 1:151
- J. P. Löfdahl var en skicklig flöjtist med vilken Jöns Jernberg ofta spelade tillsammans. Sin
musikaliska utbildning skall han ha fått i Köpenhamn, där han i sin ungdom lär ha praktiserat
sotareyrket. Ett flertal kompositioner av hans hand ha anträffats i skånska notböcker, däribland en s. k.
näktergalspolska som blev mycket populär och vann stor spridning bland spelmännen.
I samband med detta finns även en kadrilj (nr 251) efter J P Löfdahl. Jöns Jernberg
levde 1803-1870 (SVL Skåne 1:144) och J P Löfdahl bör om de ofta spelade
tillsammans ha varit någorlunda jämnårig med honom. Låten går i B-dur, vilket
visar att han måste ha haft en flöjt med klaffar för halvtoner. SVL Skåne nr 479
kallas "Näktergalspolskan" och är möjligen samma låt som här sägs att J P Löfdahl
komponerat.
- SVL Skåne 1:165
- Han /Anders Åkesson Skough/ spelade på bröllop och danser med dessa och med de blinda bröderna
Hans och Anders i Gärds Lyngby samt jämväl med en annan spelman vid namn Lars Runnerström i
Lillehem, Maglehems socken, vilken var sadelmakare till yrket och en duktig flöjtist. Denne senare,
jämte sonen Oskar Runnerström som även blåste flöjt, spelade annars mest tillsammans med
`Severinarna' i Lillehem
Anders Åkesson Skough levde 1842-1933. Hans och Anders i Gärds Lyngby var
flöjtspelmän (se ovan).
- SVL Skåne 1:174
- Ola Andersson i Vebäck, Huaröds socken, var född 1845 och hade lärt spela av Jöns Jernberg i Östra
Sönnarslöv. Han spelade mycket tillsammans med dennes söner Nils och Per Jernberg samt med de
blinda bröderna Anders och Hans i Gärds Lyngby av vilka den senare dock slutade spela dansmusik
sedan han blivit religiös. /.../ Han /Ola Andersson/ hade även haft förbindelse med den förut
omnämnde flöjtisten J. P. Löfdahl, vilken var bosatt i Lönhult i Brösarps socken
Hans och Anders i Gärds Lyngby var flöjtspelmän (se ovan).
- SVL Skåne 1:184
- Norra Skånes mest beryktade spelman var utan gensägelse Ored Andersson i Linderöd, eller Ored
Speleman som han i dagligt tal kallades. Hans förtrogenhet med olika instrument - utom fiol spelade
han även flöjt och violoncell - hans typiskt gammaldags spelsätt och hans utomordentligt värdefulla
repertoar, vari ingick ett antal ståtliga polskor av sextondelstyp, ställde honom i en klass för sig bland
de skånska spelmännen.
Ored Andersson föddes den 12 juli år 1820 i Älmhults by i Svensköps församling och började redan
vid nio års ålder spela fiol för sin aderton år äldre broder, Nils Andersson, vilken enligt de gamles
utsago och Oreds eget vittnesmål varit en av sin tids mest framstående spelmän. /.../
De han mest spelade tillsammans med voro Jöns Andersson i Vallarum, Frenninge socken, vilken var
något äldre än Ored, Pål Persson i Västra Vram, vidare Jöns Jernberg i Östra Sönnarslöv, Blinde
Anders i Gärds Lyngby m. fl.
/.../ Han avled den 8 januari 1910
Här är ännu en spelman som spelat både fiol och flöjt, samt även cello. Han har
tydligen spelat tillsammans med den tidigare nämnde Blinde Anders. Det finns ett
antal låtar (nr 311-357) efter Ored Speleman, men det är svårt att säga vilka som
han spelat på flöjt.
- SVL Skåne 2:42
- häradsspelmannen Sven Jönsson i Fleninge. Den
sistnämndes son, svarvaremästaren Jöns Svensson
Lindberg - Johannes Lindbergs fader - spelade violoncell och blåste
flöjt
/.../ Johannes Lindberg /.../ var född 1863 och dog 1930 i
Köpenhamn
Med tanke på sonens ålder bör Jöns Svensson Lindberg ha
varit född senast omkring 1840.
- SVL Skåne 2:96
- Per Joel Berndtsson är född 1853 i Stenestads församling och son till häradsspelmannen Berndt
Jonasson i Stenestad, född 1812 och död omkring 1863. Tvenne äldre bröder till Per Berndtsson,
Bonde (1847-1902) och den förut nämnde Sven, vilken dog 1922 sjuttiotvå år gammal, spelade fiol
och hade i likhet med Per Joel haft fadern till läromästare. Som häradsspelman hade Berndt Jonasson att
bestyra om musiken vid alla bröllop och danser, varvid han hade god hjälp av sina söner. Av dessa var
Per Joel den mångsidigaste - han blåste både flöjt och klarinett i yngre år - men Bonde ansågs som
den skickligaste på fiolen, och då de kommo samman var det oftast han som fick spela första stämman,
eller `sköta primen' som det hette.
/.../ I flöjt- och klarinettspel hade Per till lärare en skicklig klarinettist vid namn Per Svensson på
Klåveröd i Konga socken, vilken i sin ordning lärt av klarinett- och fiolspelmannen Per Nilsson i
Slättåkra, Riseberga församling. Per Svensson var även flitigt anlitad som bröllopsspelman i sällskap
med Berndt Jonasson och dennes söner, innan han i slutet av 1860-talet emigrerade till Amerika.
Även här är det svårt att säga vilka av låtarna (nr 494-508) som han kan ha spelat
på flöjt.
- SVL Skåne 2:110
- Polskan är upptecknad 1880 efter Johan Jakob Bruun i Särslöv, Södervidinge. Enligt dennes uppgift
spelades polskan på 1830-talet av Anders Andersson från Stävie.
Johan Jakob Bruun var född 1818 i Kävlinge och dog 1889. Enninger, som ofta spelade tillsammans
med Bruun på allmogegillen och danser, skriver om honom följande: "Bruun var en god flöjtist och
mycket förtjent i musik; han hade ett gott minne i allt. Till följe hans klena ögon kunde han på de sista
trettio åren ej sysselsätta sig med något men kunde ändå vägleda sig. Han existerade med att blåsa till
dansmusik, då han hälst ackompagnerade till fiol". En annan person som kände Bruun, vilken var
bekant för sin originalitet, skrev att han på sin musik förtjänade så mycket att det räckte till tobak och
"garderobsförbättring".
Det finns 22 låtar och fem sånger upptecknade efter Bruun i SVL. Dessa behandlas i
avsnittet om repertoar och spelsätt. Dessa låtar är några av de få exempel jag
känner till där man kan vara säker på att de har spelats på flöjt. Några av låtarna
finns i bilaga 1.
- SVL Skåne 2:228
- Polketten är komponerad av flöjtisten J. P. Löfdahl från Lönhult i Brösarps socken.
Här är ännu en låt (nr 714) från J P Löfdahl.
- SVL Skåne 2:231
- Lantbrukaren, handlanden och spelmannen Johannes Nord i Hyllinge, Västra Broby församling, född
1832 i Fleninge socken. /.../ Under senare år blev det huvudsakligen tvenne söner, Johan Petter, född
1855, och Gustaf August, född 1864, som kommo att åtfölja fadern vid bröllop och danser. Den förre
var klarinettist, den senare spelade både fiol och flöjt.
- SVL Skåne 3:53
- Av hans tvenne söner ägnade sig den äldste, Anders Jeppsson, åt musiken. Han var född 1827 och
lärde spela fiol av fadern, från vilken han övertog såväl funktionen som spelman som ock arrendet av
fädernegården, vilken han brukade till sin död 1904. Som bröllopsspelman åtföljdes han ofta av
Christian Pålsson från Torna-Hällestad, vilken utom fiol och klarinett även trakterade flöjt. Båda voro
notkunniga.
- SVL Skåne 3:108
- Sommaren 1887 upptecknade Nils Andersson följande tjugoen melodier från Ola Persson i Sjöbo,
Genarps socken, vanligen kallad Ola Sjöbo. /.../ Ola Sjöbo var född 1812 i Källstorp. Han hade tre
söner vilka alla voro musikaliska. Den äldste, Per Olsson, född 1847, blåste flöjt, Lars Olsson
spelade fiol och den tredje, som antog namnet Kamp, tog värvning vid ett regemente och fick
utbildning vid musiken.
- SVL Skåne 4:138
- en notbok vilken tillhört Lasse Nilsson. Den var usprungligen skriven under 1860-70-talen av Nils
Anderberg i Klamby /.../ Namnen J. P. Löfdahl och Sven Ringdahl - tvenne spelmän från Lönhult i
Brösarp, respektive Åhus - förekomma i boken
J P Löfdahl var flöjtspelman (se ovan).
- SVL Skåne 4:169
- Skomakaren, flöjtisten och fiolspelmannen Per Larsson Lindahl föddes i Frännarp, Östra Sallerups
församling, år 1849. Då han var femton år gammal kom han som elev till Nils Lindbeck i Sibbarp,
Högseröd socken, vilken spelade både flöjt och fiol och därtill var notkunnig. Av honom fick Lindahl
undervisning på dessa instrument samt i notläsning och kunde sedan på egen hand förkovra sig. Han
blev snart bröllopsspelman och kom i kontakt med spelmanskolleger från närliggande socknar, bland
dem Ola Andersson i Vebäck, Huaröd, och andra. Sedan hans dotter Maria Lindahl - född 1895 -
vuxit upp, fick hon lära spela fiol och åtfölja fadern på gillen och danser. Hon deltog med honom i
spelmanstävlingen i Malmö 1914 - Per Lindahl var med även i Lund 1907 - och är numera gift med
lantbrukaren Nils Söderqvist i Biskopsboda, även han spelman.
Lindahl avled 1924.
Här nämns flöjten först, både för Per Larsson Lindahl och hans lärare, Nils
Lindbeck. Detta torde betyda att de spelade mer flöjt än fiol. Det är ändå svårt att
säga vilka av de låtar som finns upptecknade efter honom (nr 1355-1369) som han
spelat på flöjt.
- EU 12282. Västra Broby och Björne-Kulla snr, Södra Åsbo hd, Skåne.
- /Knutsgille:/ I sommarstugan dukades till mat och kaffe och i dagligstugan rymdes upp för dansen och
ortens spelmän med flöjt, klarinett och fiol voro de som sörjde för att dansen tråddes med liv och lust.
Här är det inte säkert att det är tvärflöjt som menas, men det verkar troligt i
samband med klarinett och fiol och med tanke på de många övriga beläggen för
tvärflöjt från Skåne.
- EU 19488. Herman Nilsson, Stoby sn, Wästra Göinge hd, Skåne.
- Flöjt blåstes nog av en och annan, men mäst av ensamt intresse.
Här är det inte säkert vilken sorts flöjt som avses. Detta belägg motsäger andra
belägg som talar om att flöjt spelades till dans. Det är dock tänkbart att det inte
fanns några flöjtspelmän just i den trakten.
- EU 19386. August Persson, f 1878. Örkelljunga sn, Norra Åsbo hd, Skåne.
- Klarinett och flöjt köptes i staden när bönderna körde in med sina timmerforor men det var blott de
allra bästa bland spelemännen som höll sig med dessa instrument.
Om det endast var de allra bästa bland spelmännen som höll sig med flöjt bör det
inte ha varit fråga om ett så billigt och enkelt instrument som en trä- eller
bleckpipa, utan istället tvärflöjt.
- Dansplatser I, sid 743. EU 19517. Uppt. år 1941 av Gottfrid Hansson, Hishult, efter Emelia Persson, Örkelljunga sn.
- Musiken vid en sådan /stor/ dans var fiol och harmonika samt någon gång även av en flöjt.
Det är inte säkert att det är tvärflöjt som avses, men det verkar troligt eftersom det
är från Skåne.
- HA. Pehr Johnsson XII, Spelmän. Uppt. av Pehr Johnsson 1919, efter garvare Severin, Lillehem.
- Skåne, Gärds hd
Lars Rönnerström i Lillehem lever ännu. Han har lärt av Sven Petter Löftal /sic/ i Svinhult, som spelte
alla instrument. Särskilt beryktad är Löfdals "Näktergalspolska", som ingen kan spela som han gjorde.
Rönnerström spelar huvudsakligen flöjt. Av den nämnde Löfdahl, som ofta spelade på Kiviks marknad,
har Lönnerström /sic/ fått undervisning samt många andra i trakten.
Lars Rönnerström (Runnerström) nämns även i SVL som flöjtspelare (se ovan).
Sven Petter Löftal i Svinhult är möjligen identisk med den J P Löfdahl i Lönhult
som nämnts tidigare.
- Ur källorna till svenska låtar, Småland (under August Strömberg):
- I Jät fanns en smed och flöjtist Gustaf Elgström (död 1927, 83 år gammal), som brukade spela på
lekstugorna i Strömbergs barndom.
En annan flöjtspelare hette Petter Skön, var träskomakare till yrket.
En bleckslagare och flöjtist i Jät Gustaf Johansson var alltid med när beväringen tågade iväg till
exercisen på Kronobergshed blåsande marscher etc. Detta har även Strömberg varit med om.
S. började med flöjt, munspel och dragspel. När han började med flöjt kom han att börja med att "spela
avigt" o när han fick en flöjt med klaffar, måste han ta bort dem då de voro i vägen.
Här är intressant att det nämns att en flöjtspelare var med och spelade marscher för
militären. Det är även intressant med kommentaren att August Strömberg lärde sig
att "spela avigt" och att när han fick en ny flöjt med klaffar måste han ta bort dem.
Hans nya flöjt kan inte ha varit en Boehmflöjt, då dessa är ospelbara om man tar
bort klaffarna. Det torde istället vara så att han har lärt sig att spela vänsterhänt på
en flöjt utan klaffar, eller med endast ett fåtal klaffar. Enligt min erfarenhet går
vissa tvärflöjter att spela vänsterhänt, medan klaffarna är i vägen på andra. Detta
beror på klaffarnas konstruktion på olika instrument. Jag har sett flera spelmän på
Irland spela vänsterhänt, antingen på flöjter med spegelvänd klaffkonstruktion, eller
på vanliga "högerhänta" flöjter. I SVL Småland sägs att August Strömberg spelade
flöjt fram till 1884. Han levde 1860-1947.
- EU 40350, nr 113: Spelmän. Uppt 1949 av Jenny Danielsson, Jät efter sina egna minnen.
- Vid högtidliga tillfällen såsom bröllop och ungdomens stora Julagillen var fiolspelare och de som
blåste flöjt de anlitade. "Bälgaspel" (dragspelet) var det vanligaste vid allmän dans, även munspel och
fiol där också.
EU 40350. Spelmän, uppt 1949 av Jenny Danielsson, Jät efter sina egna minnen.
- Hur man lärde sig att spela? - De som hade musiköra och var roade av att spela, lärde sig att spela av
en annan spelman på orten, det vanligaste dragspel, fiol, munspel och flöjt.
Dessa två belägg rör troligen tvärflöjt, eftersom August Strömberg nämner ett antal
flöjtspelmän i Jäts socken.
- EU 19163. Carl Viking, Kråksmåla o Älghult snr, Handbörd och Uppvidinge hdr, Småland.
- Vidare gagnades mycket klarinett av svarvad mazurbjörk försedd med mässingklaffar och dito flöjt, som
av gamla kallades "tvärpipa", enär då man blåste, flöjten hölls på tvären i motsats till klarinetten.
Här är ett exempel på att flöjt kallas "pipa". Det är också intressant att det talas om
egen tillverkning av flöjt (och klarinett). Det är tveksamt om flöjten haft konisk
borrning, eftersom detta kräver specialverktyg.
- EU 13018. Uppt Carl Viking, Furåkra, efter många sagesmän födda från 1800 och fram till 1865. 1936-40. Älghult sn, Småland.
- I mycket gammal tid ansågs klarinett och flöjt av våra gamla, statskyrklige för att vara instrument, som
skulle brukas i hemmen och vid samkväm och även psalmodikon gagnades vid husandakt.
Flöjt (och klarinett) har tydligen inte haft samma djävuls- och näckanknytning som
fiol. Även här torde det röra sig om tvärflöjt, eftersom det är samme upptecknare
som i förra belägget.
- LUF 52. Uppt 1945 av Carl Viking, Furåkra, Kråksmåla efter Susanna Erlandsdotter (f 1800 i Älghult, d 1896)
- Före brudstassen gick musikanter och blåste klarinett och flöjt och slog trumma så det ekade ur
skogen. /.../ och musikanterna instämde med orgeln från läktaren i "Brudemarsch" både när stassen
tågade in och ut ur kyrkan.
Flöjt har tydligen spelat brudmarscher tillsammans med klarinett och trumma.
